JessicaSiwek!

Den onda och goda energin!

Detta med energier är kul tycker jag, det är som svart och vitt, eller Jing och Jang. 

Jag brukar dela in energierna i två grupper, den goda och den dåliga energin, enkelt va? 

I den goda energin inkluderar jag allt positivt, såsom glädje, kärlek, omtanke, gemensamskap etc, jag tror ni fattar. 

I den dåliga energin inkluderar jag alltså allt det onda, avundsjuka, ilska, ångest, stress, depression etc

 

Alltså delar jag upp våra känslor i två grupper. De negativa samt dem positiva...

 

"Låt inte den onda energin ta över" 

 

Detta är ett uttryck många kanske hört? Varefall jag, en nära vän till mig har nämt detta x antal gånger, och oftast när jag faktiskt lät min dåliga energi ta över. 

Det har faktiskt fått mig att fundera, det hon säger har en sanning bakom sig. 

Oftast när någon är elak mot dig, eller får dig att må dåligt, uttrycker de sig via en dålig känsla (negativ energi), eller är jag helt ute cyklar? 

När någon snäser till mot dig, trots att du kanske inte tycker du gjort något fel, kan den personen bli ex. irriterad. Vilket innebär att den snäser till via irritation. 
Alltså negativ energi, men det kan vara mycket mer bakom det. Kommer till det snart.

Men om vi bara låter våran själ enbart vara fylld utav massa positiv energi, kanske vi hittar harmonin inom oss och sedan smittar andra med den? 

För någongång måste ni ändå hört att "Oj, din glädje smittar av sig" eller "Ditt skratt smittar av sig"... 

 

Så om vi "smittar" varandra med positiv energi, är inte det då vägen till en bättre plats på jorden? 

 

Men det går inte heller att bara fejka allt och wow titta hur glad jag är, för att detta ska funka måste man faktiskt må bra inifrån och ut. För annars kommer man förr eller senare bryta ihop och tappa lusten.

Då måste man tyvärr faktiskt börja med att ta itu med sina demoner inombords, det som orsakar att hjärtat brister itu när man är ensam. 

Och det är bara DU som vet vad som egentligen gnager på din själ. Men det är inte så svårt som man tror, jag t.ex har varit svårt deprimerad i snart tio år, och det som är jobbigt med en depression är att det kommer i skov och att man faktiskt inte inser själv att man mår dåligt inombords. 

Och jag är otroligt sur på mig själv över att jag inte tog itu med mina problem för tio år sedan, för då skulle jag mått bra idag och inte fuckat upp min skolgång, förlorat vänner, haft onödiga tjafs etc... Men värsta av allt utvecklat PTSD -.- jag får psykoser och tror jag ska dö, skrattar lite åt det samtidigt som det är jävligt jobbigt när jag får dem...Men jag får helt enkelt acceptera det för det är en del av mig trots allt, och sedan har jag även börjat gå till både läkaren och psykolog för att jag vill faktiskt må bra och försätta med mitt liv.

 

Men hey, det är ALDRIG försent att ta itu med sina problem eller demoner som jag kallar dem.

Bättre sent än aldrig, right? :) 

 

Och bearbetar man allt inifrån och ut så är det mycket mer hållbart än att käka massa medicin, eller? Vad tycker ni?

 

Så dagens läxa: 
Sätt dig en stund i tystnad, där du får en lugn stund för tankarnasvärld och reflektera ditt liv, tänk på det som gör mest ont i dig. Fäller du några tårar är det bra, för då vet du att du tänker på det som faktiskt gör ont. Du måste acceptera det, oavsett om det är en händelse, en person eller något annat som får dig att må dåligt så måste du acceptera det för att kunna gå vidare. 
För att gå vidare och släppa taget är acceptans väldigt viktig, har man accepterat kan man försätta med att bearbeta det eller om du nu har möjlighet ändra på det.

För man vill ju må bra, eller hur? Jag tror inte att någon vill må dåligt, och om man säger att man inte bryr sig hur man mår eller liknande...betyder det faktiskt att det är dags att hjälpa sig själv!

I ett annat inlägg kan jag berätta hur jag accepterade allt och 
fortsatte framåt, starkare än någonsin! :)

Ha en underbar dag och glöm inte att DU är speciell och låt aldrig någon annan säga det motsatta.

Comments

Loading comments...
Show all comments
Form is loading